För en liten stund sedan somnade Gjafar in här på Madkullen, det fanns inget annat vi kunde gjort annurlunda.

Tack Gjafar för alla fina år vi fick tillsammans !

Just nu orkar jag inte skriva mer gott folk, utan bara gråta.

Kram/MadkullaPaula

Ja, det gör vi verkligen!!

Denna vintern har verkligen varit kantad av bekymmer och bortgångar .

Bulten lämnade oss så tragiskt, Blesi är sjuk och nu igår, då skall vi ha friluftsdag här med ängskolan och Ellinor e go o e här och hjälper mig, vi hämtar hästar och så som vanligt, men någon ligger inne i halmen helt stilla och genomsvett, Gjafar!!

Vi tar in han i boxen och mycket riktigt som man misstänkte ett kraftisgt kolikanfall, han kastar sig fram och tillbaka och det är riktigt otäckt.

Mitt i friluftsdag inväntandes 10 st skolungdomar, här står jag med två st egna sjuka barn och nu Gjafar upp på det!

Ringer vetrinären som kommer i ilfart, Henrik får komma hem från jobbet och ja, hej och hå!

Vi sondar ner vatten, han får kramplösande och smärtstillande och vi får rådet att gå gå och gå!

Henrik tar hand om Gjafar.

Jag tar eleverna och om det inte vore för detta  missöde så vore allt toppen, vädret var strålande och jag hörde t.o.m fåglarna....

Jag håller lite information, men mina tankar är om än dock lite splittrade idag kan jag säga...

Hästarna är mycket pigga och glada och eleverna tycker det va en toppen dag så turen blev jättelyckad trots allt.

Här komer jag och Wilma.

Ràk, (som för övrigt åker på Söndag) och Skotta.

Solfaxi och Thruma.

Katla.

Raudur och Stigandi.

Och toppentack till Ellinor som hjälpte mig med elever hästar och promenader med Gjafar!

Sen var det poängpromenad och fika för eleverna och jag önskar er varmt välkomna igen, nån har redan ringt och bokat ridläger för sommaren, Kul!

Eftermidaggen bestod i att gå ocgh gå och gå. Vetrinären kom ytterligare en gång och vi konstaterade fortsatt promenad och se fall det vänder, borde vända nu!

Emellan promenaderna försökte jag ta hand om sjuka barn hästar osv osv.

Henrik fick ju åka tillbaka till sitt arbete.

Jag hann kännna av Dora me i nån halvtimma som blev över...

Vi tränar lite på att vänta på nästa signal, som visst har glömts av här för fröken, men hon var lättlärd och snart var vi tillbaka på utgångsläget.

En trevlig liten dam, dock något överviktig och vi får jobba mer på bärigheten.

Och som sakt vi fortsätter att be, hela natten har jag och Henrik hjälpts åt att ta olika pass och kollat till Gjafar och gått och gått och gått, jag vet precis hur långt man hinner runt ovalbanan nu på 20 minuter i skritt .

Vetrinären var här nu på morgonen och gjorde samma procedur som gårdagen och vi fortsätter att gå, nu en gång i halvtimmen.

Prognosen ser inte så god ut och i eftermiddag tas ett beslut om Gjafar skall få springa på ett par andra ängar i sommar, dom grönaste himmelsängarna.

Be med mig och håll tummarna för MadkullaGjafar!!!

   Kram