Som vi väntat!!

Och undrat och oroat oss!!

Förrförra veckan hade vi vetrinären här för att konstatera att Katlas föl lever och mår bra, mest för att stilla min egen oro,vi passade också på att se över en del hästars tänder och lite plock, allt var under kontroll.Puh

Igår eftermiddag efter min kurs och vid fodring började Katla fylla juvrerna rejält, en timma senare mycket mycket mer , började ana att nåt var på gång, minuterna efter kom vaxpropparna.

Det är dock så olika från sto till sto, men oftast är det fråga om 24 timmar.

Nej, här ska bannemig vakas!!

Sov väl halvtimmar emellan och upp och ut med ficklampa och lös, men Katla sov så gott så i sin lilla hage.

Hela natten löpte på och det var en trött Mamma Paula som fick upp barnen till skolan i morse, Henrik och jag hjälptes givetvis åt med både barn och fodring...

Därefter iväg till utveckligsamtal på skolan och hem igen och sen bar det iväg på en himla massa äreènden då det börjar närma sig öppet hus och allt vad det innbär i planering.

Alexandra är här som tur är och skall longera lilla Ràk som så sakteligen sätts i gång här nu.

-Ring mig om Katla lägger sig ner!

-Jajemän.

Henrik iväg för att hämta grus till vägen jag på lite annat, vi sammanstrålar för lunch i flygande fläng.

Telefonen ringer NÄR vi beställt vår mat!

Alexandra:-Vattnet har gått!!!!

OH! Herregud, VATTNET HAR GÅTT! VI FÅR ÅTERKOMMA FÖR VÅR MAT!!!

120 km/timmen hem, och poff vad fort han hade kommit ut!!

Allt gick bara bra och jag är SÅ glad för Alexandra att hon fick uppleva detta moment, som är något av det vackraste.

Hur får de plats i magen med de benen??!!

   Vi var på plats dryga 7 minuter efter han kommit ut och de på resturangen ja, de står väl ännu med hakan nere vid knäna och undrar?!

Det är en modig liten kille vi har att göra med, ville upp på bena nästan direkt!

   Men vi ger killen ändå en liten hjälpande hand, då det var lite råkallt inne i huset de låg och Katla var lite medtagen och var lite besvärad av efterbörden som ju också skall ut, det vet ju alla vi mammor hur jobbigt det är, när man tror det hela är över?!

Vi värmer och gnuggar lillkillen lite medans mamma får ta igen sig...

Sen drog vi faktiskt ut dem i solljuset!!

Har ni sett så söt?

Mamma upp i dagen!

Jacob kollar läget....

O Hilda hon är spex hon, varenda gång det kommer ett nytt föl blir hon som tokig, och ränner bredvid hagen som en gasell och undrar, Vem är detta nu??!!

   Men hon går aldrig in.

 Vi har lite vingliga ben, ibland stupar vi...

 Oooops!

 Hjälp!!

 Det ordnar sig min son!

   En stolt men lite ängslig mor precis så som det skall vara!

 Vi är sååå glada för den lille killen, fux med stooor stjärn!

 Allt har bara gått bra och härmed kan vi också utesluta abortvirus, med vetrinärens hjälp , utan vi har med de andra stona bara haft ren och skär otur,vilket jag hoppas vi aldrig kommer behöva erfara igen.

Men nu ser vi fram emot en sprallig liten hingst som springer här på gröngräset tillsammans med sin mamma i sommar.

Och P.s, vi hämtade maten sen, så de i resturangen kunde plocka upp hakan D.s

Jättekram/MadkullaPaula