Oj, vad det lät konstigt!

Ledig, va e de?

Nej, helt ledig blir man inte med djur vetni, det blir ett sätt att leva.

Men i helgen har jag fått mycket hjälp med turerna och ägnat mig åt lite annat.

Tack till Johanna och Lisette och Elinor och Loiuse.

Och varmt välkomna tillbaka alla mina kunder!

Jag och barnen bakade paj, vi har städat och bara umgåtts, barnen tyckte det va lite gott och få träffa sin mamma lite.

Vi har handlat fina ljuslyktor,jag älskar att tända ljus när det börjar bli mörkare ute. 

Jag var i Borås med en väninnan och åt lunch, ja..... ni hör jag har hunnit med lite grand.

Klippt lite klor på lite hundar osv.

Här vilar sig Hilda gott, observera revbenet i munnen...

Sen har jag ju klart vart med djuren en del också, jag måste ju berätta vad jag var med om här i Fredagskväll.

Alltså faktum är att det kunde slutat riktiogt illa.

 Så jag är väldigt tacksam att jag sitter här i dag.

Kännner mig lite halvt blåslagen var och varanann dag tycker jag?!

Men i vilket fall som helst så skulle jag stängsla om en hage, nu börjar ju de här leriga tiderna vetni, trist men sant, så jag har flyttat ut hästarna till de stora hagarna så de får plocka lite i gräset.

Och precis vid ingången där blir det ju alltid jättelerigt så jag kom på den braiiga ide`n att vi öppnar upp till en annan liten hage, där jag har två foder häckar och där är mycket skog + ojämn teräng och stenigt vilket gör att matplatsen förblir torr.

Bra tänkte jag och sakt och gjort, iförd en stor overål och utrustad med avbitartång och handskar börjar jag öppna upp trådarna två eltrådar och en tjock ståltråd.

Alla hästarna blev förståss jätteglada och när jag öppnat mellan en stolpe kommer alla och börjar smaska gräs.

Jag fortsätter och lossa trådar och alla har gått i genom utan Sol, hon förstår inte riktigt vad som händer.

Men till slut har ju alla kompisarna dratt och hon bestämmer sig för att göra samma, bara att hon går inte genom hålet utan rätt över trådarna, FASTNAR givetvis och jag står emellan, plötsligt så fjongar de två eltrådarna över mig, men ståltråden drar mig baklänges över magen, därefter fastnar den om min hals!!

Jag hade en sjal på mig tack och lov och får upp min hand om ståltråden och håller krampaktigt med  den handen  jag hade handske på ,den andra handsken flög!

 Hon drar  omkull mig och jag slåri ryggen rätt i stenarna och håller krampaktigt om ståltråden. 

Hinner tänka Vad ska jag göra???!!!

Jag kunde ju inte släppa handen från tråden för då hade den kilats fast sig rejält. Det kändes som jag var med i en skräckfilm! 

Sol sitter fortfarande fast och drar ju iväg i full kariär, varpå jag släpas med, med ståltråden om halsen, till slut knäcks stolpen och på något sätt kommer Sol loss.

Och trycket från halsen lossnar.

Vid detta läget är jag i sånt chocktilstånd så jag bryter fullständigt i hop!

Tänk om inte stolpen lossnat?!

Tänk om Sol bytt riktning och sprungit tillbaka, då hade ståltråden virats två varv om halsen.

Ja, alltså, tänk om tänk om!!

SÅÅÅ lätt jag hade kunnat stryka med där alltså!

Ja, hjälp! Jag behövde nog verkligen lite ledigt denna helg!

Ryggen är ingen höjdare men jag lever!!!!

Och Sol mår bra inga men där.

I går var vi på 70 års kalas för Henriks lilla mamma!

Har vart en helg i familjens tecken.

Ta vara på dagen mina vänner!

Kram MadkullaPaula