Ja, mina vänner, har i stort sett inte hunnit blogga så mycket.. vart typ två turer per dag, och därinemellan måste man ju försöka va Mamma med.

Ja, i bland kan man ju undra...

Varför är allt jag skall göra så händelserikt?!!

Får berätta från början, veckan har ju varit lång...

Måndag: Natalie, Henriks stora tös har bjudit med sig sina kompisar på en liten tur i skogen och Pappa Henke leder  och allt är  frid och fröjd,

Och Vòila!! Fröken Paula är paparazzi idag....

Här är det inga ledsamheter, bara glada miner och flickorna var så nöjda och glada så.

Dagen efter skulle tjejerna till Bulgarien , så detta var väl bara början på festligheterna.

Henrik kör dem till landvetter ,Tisdagen och lämnar av mig och ungarna vid stranden, skall jag försöka vila upp mig och barnen. Sitter i solstol och faktiskt tycker det är rätt behagligt....

Då hör jag världens illtjut från stranden.... Rusar ner.....

Tror ni inte min dotter då har lyckats få in en trästicka från nån pinne, in genom hela tummen!!! Jag menar alltså in genom ena änden och ut genom andra!!!!

Det fullständigt forsar blod!

Där sitter jag utan bil, långt från civilisationen med en skrikande unge och blod överallt!!!

Japp OK, Värre har man ju vart med om... Drar ut stickan med all min kraft trots protester, nej, då kommer den ju inte med, drar från andra sidan, nej... bara en bit... Ok, nu sitter alltså den kvar.. vad göra?! Upp till sjukhusväskan, Jo, jag är ju mamma med, inte bara ridskolefröken, dränker in henne i desifektionsmedel, megaförband och ringer och ringer  sjukvårdsupplysning och _ och hans moster, sitter typ i kö i 45 minuter.

Jo, du måste komma upp!

Ok, ringer Henrik som är på väg till oss, japp det var den stranddagen, ja, ja, huvudsaken är ju att allt gick bra med Josefine! Vi behövde inte till Borås utan det blev förbandomläggning i Sken  och järnkoll på feber osv.

Men jag undrar är det min inverkan allt det här händelserika?

Väl hemma så var det dags för en tur med Eva, Ingvor, Kristina, Tina  Maria, och Britt och Anders, trevligt, trevligt!

Idag var dotera paparazzi trots skadad tumme, dock vänster, men blev lite suddigt tror jag, men funkar.

 Vanliga paparazzi hade hand om hö-lass med god hjälp!

Britt och anders de njöt av turen både medans den varade och efter tror jag. Härligt!

Och Josefine tyckte ju det var vansinnigt roligt att fotografera ett pusskalas!

På Torsdagen stundade 12 års kalas för hela slanten.

Grattis min älskling!  Filip 12 år.

Fredagen fortsatte med mer kalas. Filip hade bjudit in till filmkväll/kalas övernattning! Kul Kul!

Henrik överaskade med fyrhjulingstur upp till sjön för alla mitt i kalas kvällen.

På Lördagen stundade både en och två turer, lyckades dock bara plåta en.

Ett glatt gäng som fick stå ut med en fröken som mitt i informationen har en gylf som spricker upp... Ååååå. va pinsamt!

Här skall man försöka var seriös och stå och prata  inför gruppen och hela tiden glappar ett stort luftintag , ja, ni vet var! Hmmm!

Ja, ja det var ju försent att byta byxor då mitt i nästan uppstigningen, så jag fick typ sitta där och dra i mitt linne!

Men ryttarna var glada ändå och nöjda med sina hästar.

Tina och Eva var med i gänget och gästade oss igen också. Alltid lika roligt när ni kommer!!

Paparazzifotografen var i väg även denna gången så jag fick agera...

Men hallå!... Va seriös man känner sig liksom och springa runt och plåta med öppen gylf!!!

På Söndagen var det dags för fler turer och Äntligen säger jag... Lite behagligare tempratur!!!

Det var en familj och ett annat tjejegäng. Jättekul!

Hästarna var pigga och glada och min häst som jag då tänkt döpa om till "taggad till tusen" Inte nog med att hon steppar innan galopp. Idag fullständigt ställer hon sig rakt upp och ner på bakbenen!! Görtaggad liksom!

Alltså, jag är numer så himla van... jag menar inte att sticka ut hakan, utan jag menar vid Katla  ja, ja, man skall ju inte säga så menar jag, alla hästar kan ju slå över och då är det inte lika kul! Men jag menar jag

är så van vi henne och hennnes fånigheter ... Johanna skrattade halvt i hjäl sig, hon  var med och hjälpte mig, för innan en galoppsträcka, där jag vänder mig helt om mot kunderna....

-Skall vi ta en galopp då?!

Katla ställer sig rakt upp!!! jag parerar upp, ner på fötter, och skriker.

-Jaaaapp då kör vi!!!

Joghanna fnissade och sa... som om inget hade hänt?!

Här har vi en glad tjej på hästrygggen väl hemkommen.

Och fler ur gruppen.

På söndags eftermiddagen var det dags för tur nr. 2 för ett glatt gäng.

Tjohej!!

Varmt välkomna tillbaka alla som gästat oss i veckan och hoppas vi ses igen. I morgon börjr sommarens första lägervecka, återkomer med bildbevis/Madkullapaula