madkullensislandshastar

Direktlänk till inlägg 15 december 2010

Hästar.....

Av paula Johnsson - 15 december 2010 10:29

Ja, ibland grubblar man över hur livet skulle se ut om det inte var fyllt av hästar och djur.

Helt otänkbart för mig!

Mina föräldrar var aldrig direkt hästintreserade utan jag vet inte riktigt var mitt intresse dök upp från, men ända sen jag var i blöjåldern red jag på allt som gick att rida på, katter, dammsugare, käpphästar ja även brorsorna och kompisar fick ju agera häst!


Ridskola lekte vi jämt!

Vi hade hästkort och där fick man välja häst till ridskolan och  på baksidan stod det om hästens temprament, lynne  och gångarter.

Jag bodde ju i stort sett på ridskolan och hjälpte till med allt som fanns att göra och gamla 

"Tant Anna"  stod i fönstert och tittade på mig, det reds ju både uppe på hästen, vid sidan och under i stort sett, mestadels utan sadel....

Läxorna gjordes ute i hagen på hästryggen.


Min mamma var alltid orolig för mig och tyckte väl mest att hästarna var farliga.

Men på kvällskvisten kom jag ju alltid hem med ett leénde på läpparna och skit under naglarna, och mamma började förstå att det här var något som skulle bestå..


Ridskolorna  byttes såsmåningom av av sköthästar och Mamma klart oroade sig ju ändå mer när hästarna var 1 o 80 höga och jag var väl inte mer än tre äpplen hög.

Jag hyrde araber med nerverna på utsidan, Lipizanare och galna otrafikerade hästar.

En gång var vi med i en bilolycka där min häst vände sig om och fullkomligen sparka in hela bildörren på en bil, hon gilla inte bilar!

Dagen efter stod det i tidningen "Ryttarinna förlorade herraväldet över hästen"

...det är inte så att trafikanter förlorar förståndet gentemot fordon, avstånd och levande djur?!


Min mamma suckade och bet i hop.


Nej, livet tillsammans med hästar fortsatte, det var en del fjordingar, nordsvenskar och shettisar, kallblod, lite mera humana i sitt lynne precis som islandshästarna.

Men turerna gick åter till varmblodssidan för ett tag och ett tu tre ägde jag ett fullblod.

Han var hur trevlig som helst och jag lärde mig mycket på den svarta springaren, vi red mycket dressyr och hoppning och som sakt man var ju totalt orädd.

Vi hade många goa år i hop och under denna tid började även att hus och hem vara en del av min vardag, det var väl sådär  för drygt 20år sedan .




Jag började ju upptäcka att jag kunde inte rida varje dag och varje gång han stått i två dar så var det som att rida in han på nytt, ridningen började vara ett hinder på nåt sett.

I denna veva kom jag också i kontakt med islandshästar och på den vägen är det.

Islandshästar KUNDE stå i två dagar utan att ha fnatt och behöva ridas in på nytt.

+ att dom var oerhört trevliga, väluppfostrade och trevliga.


Jag ville snabbt fördjupa mig i denna vackra ras och började min utbildning på lite olika ställen runt om  i landet.


Jag sålde mitt fullblod och köpte en islandshäst.


Blåögd som jag var  litade jag  helt och hållet på säljaren .



Men det visade sig att  denna häst  var HELT galen, det första som hände hemma i stallet var att hon "remmade" mig fullständigt.(Sprang över mig)

Hade noll respekt för människan och med en ålder på 16 år var det nog inget vi skulle rått på.


Medans mamma satt hemma och började få gråa hår, drog advokatapparaten

igång och efter mycket om och men fick jag lämnat tillbaka en helt oridbar häst.


Islandshästar kan ha enormt mycket vilja om de inte föds upp och hanteras på rätt sätt och det fick jag dyrt befara genom denna historia.


Men därefter hittade jag min älskade Hraftinna, som betytt såååå mycket för mig!
Hon fick utstå många misstag  utav mig men var en underbart klok och helt fantastisk läromästare.

  

I och med henne kände jag.... var har islandshästarna varit i hela mitt liv?

Inte nog med att man har en otroligt sammarbetsvillig (om rätt uppfödd) kamrat utan du har fyra eller fem gångarter att arbeta med, dressyr, form, bärighet tempo allt som alla andra hästar kan ge oss ,men ändå  så mycket mer.


Vi flyttade till gården och Hraftinna var  självklart med och jag var fast besluten att lära andra människor rida islandshäst och dela med mig av denna fantastiska hästras.


Hraftinna lämnade oss tyvärr för ett antal år sedan, somnade in mitt i sin flock där hon varit ledarstot i många år , med gräs i munnen avvek hon för att lägga sig på sin kulle.

Det smärtade mig hårt att hon inte var med oss längre och än idag lever hennes minne kvar för mig som den klokaste häst jag någonsin ägt.


2002 startade Madkullens islandshästar och det är ett äventyr varje dag att få lov att dela detta  med barn ungdomar och vuxna och självklart med hästarna, att få  se i barnens ögon, hur de lyser när de lär sig att manövrera en stor stark häst, när de faktiskt förstår att ...Jag själv styrde hästen!

Se glädjen lysa om alla som kommer och rider sin första tur på en islandshäst och känner på gåvan med deras underbara tölt,att få dela av mig av Berghems fantastiska ridvägar och natur.

Det är ett privilegum att få uppleva detta tillsammans med er alla.


  

Men vägen hit har ju inte alltid varit glasklar och Mamma lilla suckar väl många gånger fortfarande.


Min första tävlingshäst jag köpte som jag hade en underbar start med, vi vann tävlingar och jag red stoeet utan både träns och sadel och vi var som ler och långhalm, vi hade en underbar relation.


En dag hände det bara något plötsligt vid uppsittning för en utetur i det vackra vårvädret, hon fick fullständigt spader.

Jag var ensam hemma och hästen for runt som en durasellkanin på gårdsplan hoppades och bockandes och skulle bara ha av mig!

Jag var precis i valet och kvalet om att kasta mig av då hästen far ner för slänten samtidigt bockandes som en rodeohäst och kastar av mig så jag far som en jojo upp i luften och far upp och landar med ryggen rätt i stolpen där vi binder upp hästarna, studsar och ramlar i backen slår i huvudet i en sten och svimmar.


Vaknar och ser bara stjärnor, mår gvetsvis jätteilla och gråter och hulkar, trodde min sista stund var kommen.


Jag repade mig dock och var väl egentligen mest orolig för hästen , alla möjliga kontoller togs vid över en rad år, men vi hittade egentligen inget fel på hästen utan att den hade  lynnesfel som kunde härförastill tidigare händelser i hästens liv och därmed poppat upp längre fram.


Jag kom över min käraste och det gjorde heller inte mig avskräckt att fortsätta och hästar har ju alltid betytt väldigt mycket för mig.

Mamma suckar ju än idag, men jag skulle aldrig för mitt liv kunna tänka mig ett liv utan djur.

  


Mina bästa arbetskamrater består ju idag av  hästarna och livet med att berika andra människors liv med glädje i att vara i naturen tillsammans med hästarna är guld värt, att få vara del i att se andra människor lära sig och kanske även att vara med om att få barn och ungdomar att få ett brinnande intresse i en sport som idag utgör den andra största efter fotbollen  i världen och därmed kanske också förhindras i att komma in i brott och droger som tyvärr lockar många in i fördärvet idag, ge dem en meningsfull tillvaro på fritiden  med stallkompisar och aktiviteter, det är det som för mig gör det värt att varje morgon gå upp klocan 05.00, jobba 12 månader om året,att jobba alla dagar i veckan till sent på kvällen, att jobba ute i regn och rusk och kyla.

Bära tungt och jobba hårt.

Det är det som driver en vidare, att se hästarna njuta i naturen att höra deras gnägg på morgonen, att se rimfrosten ligga i deras tjocka pälsar, att höra de stillsamma mumsandet av hö, att se fölen födas på vårkanten och se dem växa upp på stora ytor och leka tillsamans.

Att njuta av framgångarna tillsammans med Magni..

  



Att ha hästarna som en del i sin vardag...

  

Att dela mina arbetskamrater med min familj...

  

Det! ... är det som gör livet värt att leva!!

Carpe diem/MadkullaPaula 

(Ta vara på dagen)

 
 
Ingen bild

Alexandra

15 december 2010 12:15

Hraftinna var då verkligen en helt underbar häst!

paula Johnsson

15 december 2010 13:43

Verkligen Alexandra!

 
Ingen bild

Karin J

15 december 2010 17:40

Vad kul att få läsa din hästhistoria, Paula! Och vilken tur att du till sist landade på Madkullen så att vi alla fick förmånen att träffa dig. Kram och God Jul!

paula Johnsson

15 december 2010 19:08

Tack Karin, va go du e! God Jul och gott nytt år, ses v. 8 till ridskolan igen, om inte innan./Kram

 
Jennifer

Jennifer

16 december 2010 12:33

Kul att läsa någon annans hästblogg:)

http://jennifermthunell.bloggplatsen.se

paula Johnsson

16 december 2010 16:55

Välkommen igen, skall käcka in din/Paula

 
Anna

Anna

16 december 2010 13:43

Måste få säga det här, helt underbar blogg! :D

http://annawasseng.bloggagratis.se

paula Johnsson

16 december 2010 16:55

Gud va glad jag blir, roligt att höra!

 
ylle

ylle

16 december 2010 16:51

Vilken härligt lång och innerligt varm berättelse om Ditt hästliv, Du låter som en människa som verkligen förstått det här med lyckan på hästryggen och bredvid...... underbart!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

paula Johnsson

16 december 2010 16:54

Tack det värmde!

 
Ingen bild

Bettan

17 december 2010 13:14

Vilken fantastisk bersättelse Paula !
Jag jobbar själv med, (Stall Uggelhult Islandshästar i Uddevalla ), precis det du gör och jag känner igen så mycket .....hur det började ....också med en familj som var helt ointresserad av djur i alla möjliga former ....hur det fortsatte och till slut hur man har det nu , med hundar , katter & massa hästar ! Fortsatt Lycka till med din verksamhet och din fina Magni =)

paula Johnsson

18 december 2010 08:36

Hej, Bettan, va kul med likasinnade och roligt att du gilla min berättelse, ha de gott i vintervädret och på återhörande hoppas jag, Kram

 
Ingen bild

jennie

18 december 2010 23:49

Vad fint skrivet!
Jag var hos dig 2003 på tur och då hade jag Hrafntinna!
Krokur, Vinda, Blika och Lilja tror jag de andra hette som också var med.

paula Johnsson

19 december 2010 09:19

Ja, de var ju några år sen, många har ju bytts ut, varmt välkommen igen och tack för kommentaren, Paula

 
Ingen bild

Tina

19 december 2010 12:21

Såå fint skrivet Paula! Man förstår ju hur du har skaffat dig din enorma kunskap o din känsla för hästarna.Nu längtar jag verkligen upp till dig o hästarna igen. Vindur är nog min speciella darling just nu, så häftig o vacker... Hoppas vi kan få till en tur snart, skall prata med Christina. Ha nu en riktigt mysig Madkullejul! Kram Tina

paula Johnsson

19 december 2010 13:37

Va go du e Tina, varmt välommen tillbaka!!!Kram/MadkullaPaula

 
joanna

joanna

19 december 2010 17:37

halloj ,
checka gärna in min blogg så vore du super söt..
lämna gärna en kommentar och ett spår av din blogg , vem vet ?
- du kanske får en till läsare.
som läser din blogg varje dag.

http://sweetself.bloggplatsen.se

paula Johnsson

20 december 2010 08:37

De ska jag göra Joanna/Paula

 
Ingen bild

Lisbeth

19 december 2010 20:10

Kram vännen, och tack för en fin berättelse

paula Johnsson

20 december 2010 08:34

Kram till dig också från mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av paula Johnsson - 26 september 2014 07:44

Ja, som ni vet så startar ett nytt kapitel för mig och min familj nu...   Gården är såld och vi kommer att flytta. Min hemsida kommer att stängas ner nu 1 oktober och verksamheten upphör och jag vill härmed passa på att tacka mina underbara bar...

Av paula Johnsson - 6 september 2014 07:56

ja, helgen som var, hade vi goa instruktören james här igen. James är en grymt duktig instruktör, kan ta alla typer av människor på alla olika nivåer och mycket bra pedagogiskt.   Jag hoppas alla hade det bra som var här även om jag inte riktig...

Av paula Johnsson - 18 augusti 2014 15:11

Ja, mina vänner alla sagor har ett slut...så och på denna gård.. Så de också var skrivet i tidningen, "Sista Sommaren på Madkullen" Så blev också fallet...vi har efter långt, jobbigt och svårt övervägande bestämt oss för att sälja vår älskade går...

Av paula Johnsson - 10 augusti 2014 08:48

Äntligen fick jag till en kurs för min gode vän och tränare Louise "lollo" Löfgren, jag har ju tränat för henne i en herrans massa år... men inte fått till nån kurs/lektion än med min nya lilla pålle...så nu äntligen...och vi har ju så mycket och pra...

Av paula Johnsson - 10 augusti 2014 07:32

Ja, och så kom den där Fredagen, fem molockna tjejer kommer upp här på morgonkvisten...liiite deppiga... Dom vill ju inte att det skall ta slut..   Vi fick muntra upp varannn så gott det gick.. och nu stod ju både träning,städning,lunch och u...

Fråga mig

73 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards