I morse vaknade jag 04.25 pling.. bara, slog upp ögonen och gick  rakt fram till fönstret, var nästan som om jag gick i sömnen.

DÅ.... la sig Skotta ner och så var det i gång...

Jag var ju övertygad om att det skulle kommit natten innan.

 Men ja, lite intution har man nog dock efter alla dessa föl, en liten silversvart kille med vit stjärn i pannan. 

Fick hjälpa han dock något, frös lite och ja, efter två veckor över tiden kan det va lite kämpigt, men det var inte mycket jag fick hjälpa inte.. Skotta var såååå duktig!

Men herregud vilka långa ben!

Hur skall vi kunna ställa oss på dessa??!!

Det är så fint att beskåda en födsel, varje gång gråter jag en skvätt.

Tänk va naturen kan!

Visste ni föresten (det kanske jag berätar vid varje föl) att när fölet föds

så har de mjuka , långa hovar med en hinna om , för att inte skada stoet, bara en så sak!

Sen slickar mamman av det!

O så biter mamma något brutalt i sin bebis faktiskt, just för att den skall resa sig så fort som möjligt och inte bli för kall.

Oh, nu då,  Hej och HÅ!!

 En gång till, jag ramla visst!

 Benen var i vägen

O mamma hjälper till med en liten knuff i magen.

O Voila!!

Något vingligt dock, men ändå, tänk, en tio minuter efter födseln ja, då står vi.

Så fin, så fin!!

Välkommen till Madkullen prinsen!!

Ha en bra dag gott folk, det lönar sig och vara uppe på nätterna!

Kram/MadkullaPaula